Snart ett år...

Tänk vad man glömmer... För ett år sedan gick vi i väntans tider, flera dagar över tiden, stor som ett hus. Vi fick en tid för igångsättning utifall att ingenting häder, morgonen den 11 i 11 2011 så skulle vi på morgonen ringa in till BB-Stockholm för att lite närmare bestämma vilken tid vi skulle infinna oss, och så blev det... Helt bisarr upplevelse egentligen. Jag stod i köket när jag ringde, minns inte samtalet exakt, tjejen i andra luren sa att vi kunde ta det lugnt om vi ville men vad 17 skulle vi göra här hemma, rulla tummarna? Nej, jag bad att få komma in så tidigt som möjligt... Tror vi var där till 10 eller 11. Sen gick allt som på räls, vi lekte lite i rummet, tog lite roliga bilder när jag åkte på gåställningen, åt praliner för att sedan få vara med om en riktig drömförlossning. Tack vare yogan klarade jag mig utan bedövning, så gott som, när jag vid ett skede kände att gränsen var nådd sa hon att det var för sent för ryggbedövning, huvudet tittade redan ut, jag kunde inte tro det var sant. Jag testade lustgas men kom av mig helt i andningen...
För varje krystning kräktes jag (på Pelle), aldrig någonsin har jag varit med om att känna sån styrka som i det ögonblicket. Djurisk råpower! Tack vare att en av sköterskorna tryckte emot med en blöt varm handduk kunde jag "slappna av"och krysta för kung och fosterland...
Ut kom det lilla livet 17:11 den 11:e i 11:e 2011, 11-11-11 Vår lilla elva, älva, Tingeling. Juni Tingeling Penny. Det har varit ett tufft år men fyllt av lycka. Det är nog faktiskt inte förrän nu jag inser att hon är vår, hon är i vårt team, jag är mamma till två helt underbara små liv. Det låter klyschigt jag vet, men mitt liv har fått en helt annan mening... Det livet började redan när Tyra-Lo tog sitt första andetag den 26 Februari 2008.

Jag är så lycklig!