Lycklig som jag var...

...satte jag mig i bilen och åkte ner till hamnen för att parkera, hade ett paket att hämta ut.
Mina jeans hade äntligen kommit! Inhandling utav middags ingredienser var klar, det fixades redan på lunchen då jag för övrigt pantade tomflaskor för 80 pix... inte illa va?! Det var alltså bara att åka hemmåt, men varför skulle något gå som en dans??? I korsningen Vätövägen/Estunavägen tog det stopp! Och då menar jag stopp!
Glasögon, middagsingredienser, mobiltelefon och allt annat jox som låg löst i bilen flög fram samtidigt som jag svor en lååååång ramsa. PANG!!! Där stog vi...   OOOps... Killen i bilen klev ur och jag fick bara ur mig förlåtförlåtförlåtförlåååååt....  Jag trodde liksom att han skulle köra, det var ju fritt... men icke!  Han hade en yrkesbil som jag just tryckt in båda bakdörrarna på, att min lilla Clio kunde göra sån skada. Jaja...  Det var en trevlig typ som mest oroade sig för min mage. Min kofångare hade hoppat lös, grillen intryckt samt att nummerplåten blev lite tilltygad. Annars mår vi bra... I morgon bär det av till Örebro, får se hur det känns att köra den biten. Det var ju ingen allvarlig krock men lite skärrad är jag nog ändå.