Som om det inte vore nog...

Nu kommer nätterna med sömnlöshet, grubblande, tankar hit och dit, en mage som lever sitt eget liv och som om det inte vore nog så ska jag ha koll på nära och kära så att dom inte svävar iväg allt för mycket. Är det såhär det ska kännas? Imorn ska jag köpa mig en flaska rött och nollställa hjärnkontoret.
Nu är det bara 14 dagar kvar...